lördag 27 juni 2015

Små solfåglar långt borta

Jag har precis läst ut denna bok som är skriven av Christie Watson. Boken utspelar sig i Namibia, Afrika. När man läser om författaren kan man se att hon är sambo och har barn med en nigerian. Då tänker jag att hon kan och vet en hel del om landet och dess seder.
Boken handlar om en familj som lever ett ganska bra liv, luftkonditionerat, vanlig vattentoalett, vatten och el inne. När föräldrarna ganska plötsligt och oväntat skiljer sig måste mor och barn flytta till hennes föräldrar som bor i en by långt ute på landet. Detta på grund av att en ogift kvinna inte får behålla sitt arbete, hon blir avskedad. Hm, lite annorlunda mot västvärldens tänk.
När de kommer fram till mormor och morfar så uppstår många skillnader mot det tidigare livet. De tvingas byta religion, från att vara kristna till att bli muslimer. Det finns inga bekvämligheter som de är vana vid, vatten och el saknas. Ingen toalett inne, inget kylskåp eller luftkonditionering inne. I denna hetta innebär det att det luktar kraftigt om människorna och från dasset.
När de för första gången möter sina morföräldrar hälsas sonen med en öppen famn medan dotter inte blir sedd alls. Konstigt tycker jag.
I boken beskrivs, förutom skillnaderna i själva dagliga livet, hur oljeindustrin förstör naturen runt omkring byarna. Floden är täckt av en oljehinna, i floden tvättar man sig och man tvättar kläder. Luften är förorenad av eldar som kommer från oljeindustrin, föroreningarna gör att människorna blir sjuka, barn föds missbildade. De som arbetar inom oljeindustrin är vita män och många av de infödda är arbetslösa och fattiga. Detta skapar oroligheter mellan människorna som försöker överleva i sitt land.
Jag tyckte om den här boken, den är upplysande även att den inte är självbiografisk.
Helt klart läsvärd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar