De senaste 2 veckorna har jag fått besked om att 2 personer jag känner väl har dött. Den ena var född 1941 och den andra 1967 (samma år som jag själv). Båda dog av cancer.
Min barndomsvän lärde jag känna i högstadiet och vi har haft mer eller mindre kontakt sedan dess. Vi har bott grannar i samma trappuppgång och har barn i ungefär samma ålder. Vi har haft mycket roligt ihop i skolan, i lekparken med våra barn och när vi varit ute tillsammans.
Tänker nu på hennes barn som blev moderlösa vid 19 och 21 års ålder. Vännens mamma, som är ensamstående, miste sitt enda barn. Undrar hur man orkar leva vidare? Sambon som nu är ensam, han har inga egna barn.
Min farbror som mellan jul och nyår kände sig lite dålig och sökte upp sjukvården fick reda på att han hade cancer i lever, gallgångar, bukspottkörtel och lungor. Inte mycket att göra åt. Smärtstillande morfin bara och sedan invänta döden. Den kom snabbt, 2 månader senare var han död. Kvar blev hans sjukliga hustru och en son. Så snabbt det kan gå. Undrar vad man skulle göra den där sista tiden? Vad tänker man? Kan man sova eller ligger man och tänker bara? Förmodligen. Antar att man tänker på hur det ska gå för de som blir kvar.
Min första biofilm såg jag tillsammans med min farbror. Djungelboken. Min första resa utomlands gjorde jag med honom hans familj. Ända till - Danmark! :-)
2009 dog min faster, även hon i cancer. Hatar den sjukdomen!
Ge ett bidrag till Cancerfonden eller Barncancerfonden! Det gör jag, regelbundet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar